h.

"Charm kan bedra och skönhet brukar inte bestå, men en kvinna som fruktar och bekänner Herren blir verkligen prisad."
                -Ords. 31:30


Himla svårt ord. Att ta till sej iallafall. För jag menar, alla vill vi väl se bra ut, och att folk ska lägga märke till en? Det vill jag iallafall. Fast jag egentligen inte vill erkänna det. Men jag lägger så himla mycket mer tid än jag borde på att inte se ut som alla andra, men ändå vara fin. Och jag lyckas inte ens! Jag är egentligen så himla patetisk. Men sanningen är, att Gud skiter fullständigt i hur vi ser ut. Han bryr sej väl inte om man är tjock eller smal, fin eller ful. Alla är vi vackra i Guds ögon, han skapade oss till sin avbild, han visste precis hur han ville ha det när han skapade varenda en. Varenda liten rynka, varje liten prick, menade Gud skulle vara precis där. Det är ingen slump, det är Gud.
Kläder är ju också helt oviktigt egentligen, vem bryr sej liksom? Egentligen kvittar det väl om man är hårdrockare eller fjortis, det är ju insidan som räknas. Eller är det det? Det känns som att det mer och mer är oviktigt hur man är, folk bryr sej bara om utséendet, kläderna. Så himla, fruktansvärt idiotiskt! Men jag är själv sån, så egentligen borde jag inte säga nåt. Och visst bryr jag mej om vad för kläder jag har, och kommer antagligen alltid göra det, till viss mån. Det jag menar är bara att, vi kanske kan fokusera på det lite mindre iallafall, och se in bakom allt smink, och alla kläder. Kanske se in i hjärtat istället.

ingen tycker om mej.
ingen bryr sej,
ingen ser.
ingen fattar,
eller hör.

jag önskar att ingen fanns på riktigt, och tog hand om mej.

detta är min egna lilla ture. som aldrig kommer försvinna, nej han är säker här inne, tillsammans med mej.

hm. nu måste jag verkligen komma på nåt att göra åt det här. och det snabbt.

Jag förstår mej helt ärligt inte på folk som hatar hösten och längtar efter sommar. Det är ju på hösten allting händer! Och den är så fin, och mysig. Jag står inte ut med tanken på att sommaren snart kommer igen. Här kommer några höstbilder jag har tagit, så får ni minsann se hur fin hösten är! :)









Hoppas att bilderna har lyst upp dit höstmörker litegrann iallafall! :)

"Eftersom jag ska fortsätta kämpa resten av dagen, tycker jag ni med kan göra det". -Slasha


Och jag håller med. För alla har vi problem, och alla måste vi fortsätta kämpa. För det är då det kommer bli bra till slut, jag tror att allt kommer bli bra till slut. Och det gör inte så himla jättemycket att det inte direkt finns nån bra människa man kan prata med just nu, för jag har ju ändå trots allt Gud. Den ende som aldrig sviker, men hur många gånger har inte jag svikit honom? Det känns som att jag har ignorerat honom totalt, för att jag inte har orkat be riktigt, men det blir inte bättre då. För vi behöver få vara med Gud, vi behöver få känna hans villkorslösa kärlek. Alla behöver det. Och jag tror inte att man behöver kämpa för att komma på de rätta orden när man ska be, eller nåt sånt. Oftast, när jag liksom inte orkar med, tänker jag bara "Hjälp mej", eller "Tack för att du finns, fast jag inte orkar". Bara vad som helst. Det behöver inte vara mer än då. För Gud vill vara med oss, han längtar efter dej, även om det inte känns så. Det känns inte så, och man märker inte det. Men det är faktiskt så, därför kanske man ska stanna upp nån gång ibland, och höra efter Gud. Inte bara skynda på med sitt egna lilla liv, utan stanna upp och tänka efter. Det är då det häftiga börjar hända.


Det här har Gud skapat, till oss!

och så såg jag honom titta på sin brud, med sådan glädje och kärlek.
jag skulle helst vilja rama in fotot och sätta upp det på väggen.

äsch, hon har ju helt rätt, den där clara. ett blogginlägg utan bilder är ju faktiskt naket.
clara, ja! kolla in hennes blogg; http://www.underbaraclara.nu/page/3/ 
för hon ääär ju så bra! verkligen.

åh, jag hittade den här bilden och fick sån underbar, härlig julkänsla!
jag kan inte vänta tills man får hänga upp julstjärnorna och sätta upp adventsljusstakarna. köpa paket, slå in paket, hitta på rim. göra pepparkakor och andra kakor som ingen nånsin orkar äta upp. fixa Jesus-krubban och bli frustrerad över att man inte tycker att "dammen" sitter som den ska. julklappar, julpyssel. familj och Kalle Anka. Karl-Bertil Johnson, och bli irriterad över att "Kan du vissla Johanna?" fortfarande visas, när den nu är så dålig. julmat, och uppe till sent. tränga ihop sej när man ska sova, och inte få nån egen kudde. äta prinskorv till frukost, och flera veckor framåt. och få titta på sin fina julgran som ändå kom upp till sist.

man hör om nån person som är olycklig, man tycker själv att man är olycklig ibland. men det är mer än bara 'nån' som är olycklig. varenda en man möter på stan ser ju gråtfärdig ut! varenda människas blogg eller bilddagbok eller vad som helst är full av texter om hur dåligt man mår.
varför? hur kommer det sej egentligen att ingen verkar ha ett bra liv?
man kan tro att en person är hur glad som helst, hon eller han kan ha jättemånga vänner, bra betyg, nån hobby på fritiden. men det räcker inte. för det är fortfarande tomt på insidan, fortfarande något som fattas.
nu har folk börjat förstå det, börjat söka efter något som kan få dem att må bra. vissa hittar kanske till Gud, men många söker sej till annat, som droger, ockulta saker, vad som helst för att fylla igen det där värkande hålet inuti.
man ser det nästan varje dag, annonser om sierskor, som kan spå framtiden, eller säger att de har meningen med livet. artiklar om healing, TV-program om allt övernaturligt som sker. visst, det kanske finns. men det betyder verkligen inte att det är nåt bra. allt det som verkar så bra på utsidan, det fungerar inte. det funkar inte att hålla på att spå med kort, eller bli häxa. du har inte hittat meningen med livet då. bara något som förstör det. sakta, inifrån och ut. för tänk efter. när du kör anden i glaset, visst tycker du kanske att det är häftigt och lite läskigt, men gör det dej lycklig? får det dej att känna dej bättre? om du är riktigt ärlig mot dej själv så blir svaret nej. för allt det där är bara lurendrejeri. och det kan vara livsfarligt.
själv vet jag att jag har hittat det verkliga, det som är sant. det som gör att jag kan se fram emot att få komma till det efter döden. jag har funnit det som gör att jag inte får panik för att tiden på jorden är för kort, eller att behovet av att ha massa saker inte finns. jag hoppas verkligen att du också hittar det. hittar Honom, som gör det bra igen. som inte bara sätter plåster på såret, utan läker det. fullständigt.

asså, städa är ju svajnkul. iallafall om man lyssnar på världens bästa musik samtidigt och typ gör om rummet. det är nog ändå det mysigaste som finns. för jag känner mej så mysig. :) jag är typ helt taggad för o flytta, har typ  bestämt allt jag ska sätta upp på väggarna och allt sånt kul och bra.
det ska bli så myschigt! och bra. det kommer bli bra. bra va? jag vet det. att det kommer bli bra.

den har ändrat sig sen i somras, men det finns där än.
jag försöker leva utan att tänka efter, och ibland kan jag nästan tränga undan det helt och hållet.
men hur ska jag kunna glömma när jag aldrig får nåt svar? hur ska jag gå vidare när det är ett stort hål inuti? Gud, hur tänkte du när du skapade mej? jag försöker vara lycklig, försöker vara allt jag egentligen inte är. allt jag vill ha är ett svar, och att kunna förklara.

jag hittar inte ut, varför är det såhär?