Höst!
Jag förstår mej helt ärligt inte på folk som hatar hösten och längtar efter sommar. Det är ju på hösten allting händer! Och den är så fin, och mysig. Jag står inte ut med tanken på att sommaren snart kommer igen. Här kommer några höstbilder jag har tagit, så får ni minsann se hur fin hösten är! :)
Hoppas att bilderna har lyst upp dit höstmörker litegrann iallafall! :)
Hoppas att bilderna har lyst upp dit höstmörker litegrann iallafall! :)
Gud, ungefär.
"Eftersom jag ska fortsätta kämpa resten av dagen, tycker jag ni med kan göra det". -Slasha
Och jag håller med. För alla har vi problem, och alla måste vi fortsätta kämpa. För det är då det kommer bli bra till slut, jag tror att allt kommer bli bra till slut. Och det gör inte så himla jättemycket att det inte direkt finns nån bra människa man kan prata med just nu, för jag har ju ändå trots allt Gud. Den ende som aldrig sviker, men hur många gånger har inte jag svikit honom? Det känns som att jag har ignorerat honom totalt, för att jag inte har orkat be riktigt, men det blir inte bättre då. För vi behöver få vara med Gud, vi behöver få känna hans villkorslösa kärlek. Alla behöver det. Och jag tror inte att man behöver kämpa för att komma på de rätta orden när man ska be, eller nåt sånt. Oftast, när jag liksom inte orkar med, tänker jag bara "Hjälp mej", eller "Tack för att du finns, fast jag inte orkar". Bara vad som helst. Det behöver inte vara mer än då. För Gud vill vara med oss, han längtar efter dej, även om det inte känns så. Det känns inte så, och man märker inte det. Men det är faktiskt så, därför kanske man ska stanna upp nån gång ibland, och höra efter Gud. Inte bara skynda på med sitt egna lilla liv, utan stanna upp och tänka efter. Det är då det häftiga börjar hända.
Det här har Gud skapat, till oss!
Och jag håller med. För alla har vi problem, och alla måste vi fortsätta kämpa. För det är då det kommer bli bra till slut, jag tror att allt kommer bli bra till slut. Och det gör inte så himla jättemycket att det inte direkt finns nån bra människa man kan prata med just nu, för jag har ju ändå trots allt Gud. Den ende som aldrig sviker, men hur många gånger har inte jag svikit honom? Det känns som att jag har ignorerat honom totalt, för att jag inte har orkat be riktigt, men det blir inte bättre då. För vi behöver få vara med Gud, vi behöver få känna hans villkorslösa kärlek. Alla behöver det. Och jag tror inte att man behöver kämpa för att komma på de rätta orden när man ska be, eller nåt sånt. Oftast, när jag liksom inte orkar med, tänker jag bara "Hjälp mej", eller "Tack för att du finns, fast jag inte orkar". Bara vad som helst. Det behöver inte vara mer än då. För Gud vill vara med oss, han längtar efter dej, även om det inte känns så. Det känns inte så, och man märker inte det. Men det är faktiskt så, därför kanske man ska stanna upp nån gång ibland, och höra efter Gud. Inte bara skynda på med sitt egna lilla liv, utan stanna upp och tänka efter. Det är då det häftiga börjar hända.
Det här har Gud skapat, till oss!
&
och så såg jag honom titta på sin brud, med sådan glädje och kärlek.
jag skulle helst vilja rama in fotot och sätta upp det på väggen.
jag skulle helst vilja rama in fotot och sätta upp det på väggen.