alla är unika, men inte utanpå.

alltså.
jag tror på att Gud har skapat alla unika. men det här går bara inte.

kan någon till exempel säga skillnaden på alla tjejer som går runt i tajts och tunika, med sin adidasväska och har långt, blonderat hår? då går det väl inte att alla är unika? eller jo, men inte på utsidan iallafall. jag har aldrig, aldrig förstått varför man ska ha det som alla andra har. tvärtom har det fått mej att må dåligt, fått mej att känna mej mindre värd. för om jag skulle gå runt i såna kläder, skulle jag vara en i mängden. obetydlig. men jag vill inte vara en i mängden, jag vill inte passa in, vill inte. samtidigt säger alla att man ska stå upp för den man är, och "våga vara sej själv". men det kan inte dom säga. det kan inte 11-åringarna med för mycket smink, och dom andra likadana säga. för det håller inte.

jag stör mej på tiden jag lever i.
hjälp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0