väntan.

jag har förlorat två stycken, och de kommer aldrig tillbaka. aldrig. aldrig någonsin.

stunderna då man inte tänker är stunderna när man är lyckligast. det är därför jag inte kan vara ensam. med mina tankar. för då tar luften slut, och jag kan inte mer.
jag undrar varför ingen verkar förstå.

ingen, aldrig.



en ständig väntan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0