h.

alltså, vad är livet egentligen?
alla hatar alla, och så står jag kvar och försöker välja. folk som man alltid trodde skulle vara bästa vänner är istället värsta fiender nu. 
och alla mår dåligt, alla är ovänner, och hackar ner på varandra. men vet ni vad?
ingen av er har rätt! för det är allas fel, egentligen. 
det borde inte var så svårt att hålla sams, även om man kanske inte är dödskompisar.

ingen kan se dej, ingen vill fråga dej om hjälp
alla ska bli nåt, ingen är ingen speciell
ingen bryr sej, ingen hör dej eller ser 
                                           -I staden växer inga blommor, Veronica Maggio.

det är jobbigt att ingen är speciell, alla tänker på sina egna behov, man själv ska ha dom bästa betygen, populäraste kompisarna, och dom snyggaste kläderna. skit i resten. fast det håller inte. inte i längden.
för varför skulle Gud ha skapat världen, om allt vi gör i livet är att försöka uppfylla våra behov?
skänk till dom fattiga, ta hand om dom ensamma, skit i om du blir mobbad för det. för en människa är mer värd än status. inse det.

och förresten, jag mår också dåligt! men vem gör inte det? därför kan ingen bry sej, därför skiter alla i vilket. för alla mår dåligt. jag hoppas att världen får ett lyckligt slut. jag vill att det ska bli som i en lycklig film. det har varit trassligt, och folk har blivit sårade, men kan vi inte försöka få ett lyckligt slut?