I staden växer inga blommor.

Ingen kan se dej, ingen vill fråga dej om hjälp.
Alla ska bli nåt, ingen är ingen speciell.
Ingen bryr sej, ingen hör dej eller ser.
Husen skymmer, inga blommor växer mer.

För i staden växer inga blommor.

Allting är viktigt, alla har bråttom, det går fort.
Sen när var det bättre? Alla ska bli en ny person.
Alla sliter, alltid trötta från igår.
Allt kan bytas, inget lever längre än ett år.

För i staden växer inga blommor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0